Godkväll

 

Jag måste tyvärr meddela att jag kommer att åka hem över december månad. Till gråa stockholm. Detta pågrund av the normal pengabrist som många studenter/arbetslösa drabbas av( jobbar bara två timmar om dan som barnvakt så det räknas inte som jobb). Men mina vänner, drabbas inte av panik. Distress som man säger på franska. Jag och Emma kommer tillbaka i JANUARI. Och då jävlar har vi pengar så det räcker till allt!

Då är det nya tag som gäller. Har ett extrajobb på kvällarna som barnvakt, fortfarande till min söta Alina, och under dagarna kommer jag plugga franska. Inte så pjåkigt va! Vi har redan börjat leta efter nya lägenheter att flytta in i, kanske någon som inte inkluderar ett par gökande grannar, I'm just sayyyin.

 

För två timmar sen mötte vi upp Tommasi, en italiensk as gullig kille som hyr ut sin lägenhet i Republique's ungdomskvarter. Kanske inte den mest ultimata lägeheten vi sett, men det funkar absolut. Ett stort rum med bäddsoffa, garderob, matbord och två fina fönster som man kan sitta vid samt ett litet kök och ett minimalistisk badrum med toa och dusch. Eftersom att han kommer att bo i lägenheten brevid, inkluderas även italiensk mat då och då i priset. Emma är frälst! Men vi får se hur vi gör, kanske hittar vi något annat, lite större.

 

Vad ni missat av mitt liv i Paris dem senaste dagarna har tyvärr varit ganska mycket (FÖRLÅT). Men jag uppdaterar med lite foton istället. Emma kom precis hem med den goda osten, så jag måste kila. Duty calls!

Här sitter jag i vår lilla lägenhet på en fredag klockan 01.28. Mitt sällskap är ett glas mjölk, Emma(såklart) ballerinakakor och ett par gökande grannar. Bankade precis på väggen för att visa min frustration. Missförstå mig inte, sex är bra, och för två veckor sen sket vi att dom stönade som djur när vi försökte sova. Vi var så lyckliga över att ha fått så fina grannar. Vi fick algeriska desserter i utbyte av lite äppelpaj från oss, vi drog skämt och hälsade på paret i trappan. Men så förra veckan när vi hade några vänner på middag, typ fyra stycken, kommer mannen ut i endast ett par trasiga short och alladin tofflor och verkligen SKRIKER som en galning att vi är för högljudda. Han var helt jävla galen. Har nog aldrig sett en så arg person. Det spelade ingen roll hur många gånger vi sa "pardon, desoule, we are sooo sorry" osv osv han skrek ändå! Sen ringer han ägaren till lägenheten, Francoise, och säger att vi organiserar en massa fester och river ner hela stället. Vilken jävla gubbe alltså. Så om vi inte får ha middag en fredag kväll innan 24.00 med några kompisar så får dem fan inte ha högljutt sex klockan nu 01:38 (ja dom stönar fortfarande)

 

Men kvällen har faktiskt inte bara inkluderat gökande grannar, nej den har även inkluderat en helt ny fantastisk del av Paris. Rue mouffetard i 5 arrondisment. Så otroligt charmigt kvarter som inte kan bli mer franskt med fina små kroger,restauranger,kullerstensvägar,gamla kyrkor,konst på väggarna och en massa hemmafester med fransmän hängades öve balkongen med cigg i den ena handen och vin i den andra. PLUS helt fritt från turister! Jag och Emma tog oss en snabb runda mellan de olika barerna och la några speciellt fina på minnet. Vi hittade även en bowlinghall (WOW) som vi bokat tid på på måndag! Nej men det kanske inte gör något att grannarna fortfarande stönar (01.45) nu när vi hittade "the hidden Paris block". Och det gör framförallt ingenting eftersom att min fina sistah Jade landar imorgon klockan ett i Paris! Emma rullar på golvet av skratt och jag satte nog ballerinakakan i halsen. Nu skriker kvinnan "OUI OUI OUIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII". Det kommer bli en lång natt.

Godnatt

 

Var barnvakt idag som alla andra dagar, och det gick så fint så. När jag var påväg till dagiset för att hämta upp Alina blev jag lite nervös för att hon skulle börja gråta framför alla dagisfröknar som hon gjort varenda gång tidigare. I måndags tillexempel, när jag kom skrek hon och grät hon och försökte dra sig loss från min famn. Men så fort vi kommit ut från dagiset så log hon glatt och sjöng med mig hela vägen hem. Idag gick jag tveksamt fram till henne medan hon lekte med några klossar och sa halvhögt "hello Alina". Hon stirrade upp på mig ett tag, men sen hoppade hon upp i min famn och skrek" FAAAAANNIIIIIIII". Score på den säger vi va! Kidz gillar mig. Och score för att jag och Emma ska ta och äta lite pepparkaksdeg. Pussochhej!

 

 

    

Igår måndag kändes det som någon slags start för all maxad julpynt i Paris. Granar, Jultomtar, julgodis, julbelysning allt finns överallt man kollar. I söndags var det julbakning i Svenska Kyrkan, något som både jag och Emma taggat sönder till. Men vi anmälde oss försent eftersom att vi dumt nog inte tänkte på att alla unga svenskar i Paris är taggade på pepparkakor och lussebullar. Men Emma gjorde hemmagjord risgrynsgröt, den godaste jag någonsin ätit, och vi kollade love actually för att komma in i stämning. 

 

Idag tisdag, försvann all julkänsla och vårens fina väder kom fram. Det är ju typ 13 grader här! Helt galet alltså. Vi tog en skön powerwalk i en av de kanske finaste parkerna i Paris, Parc Monceau. En mindre version av Central Park kinda. Så fint när de stora löven faller ner och alla franska söta barn ropar "ohlala" och kastar dom runt omkring sig. Åh ja, så fint.
     Anyhow.På schemat idag står det: 1. Skriva kontrakt med barnvakt agencyn 2. Jobba som barnvakt 
Inte så intressant helt enkelt. Men det ska bli kul att vara barnvakt, jag gillar de! Alina är en söt unge som gillar när jag gör pruttljud med munnen, roliga miner, dansar med henne i vardagsrummet till hennes mammas opera musik(den enda musiken som finns) och när jag sjunger för henne. Vet att det låter klyschigt med sången, men tro mig ett barn får aldrig så mycket respekt som när man börjar sjunga de man vill säga istället, exempelvis: 
" AaAAAAliinnaaaa, please ma little darliinng dAAAAArling daarrling... eat up your fOOOOOooooD or you wont have anything to PoooooOOO..... darrrling DARLING EAAAAATT!"
Och så stirrar hon på mig ett tag, skrattar till och sen tar hon skeden och fortsätter äta. SCORE!Ett nice tips till alla ni barnvakter där ute. Men nu väntar Emma ivirig med ytterkläderna på, som förövrigt är en vår outfit dvs jeans, tröja, skinnjacka och converse. Den 20 november. Helt galet alltså.

 

En blogg kan vara väldigt svår att hålla aktiv. Framförallt om livet utanför bloggen är ständigt igång, som det nu i några dagar har varit här i Paris. Men nu kör vi en rejäl update.

 

Jag och Emma lyckades under veckan luska ut hur vår ugn fungerar och jävlar vilka möjligheter som öppnades. Hemmagjord Pizza med god öl och vänner var en utav dem och det var precis det vi gjorde denna fredag kväll. Tilda och Hanna som kommer från olika delar utav Sverige joinades oss och vi satt i flera timmar och bara åt o åt och pratade. Känns som en så otrolig självklarhet att ha alla vår nyfunna vänner att jag ibland kan glömma att jag och Emma inte hade någon annan förutom varandra när vi kom ner.
     Senare mot kvällen tog vi oss ner till Bastille (standard) och mötte Clara och hennes kompis från Sverige. Jag brukar vara en utav de personerna som tröttnar väldigt lätt på att köra samma barrunda och klubbutgång, men Bastille levererar fan varenda gång. Så vi hade det lika lyckat som alla andra gånger med lite gratis dricka på Baladjo, galna fransmän på hela gatan Rue de Lappe, dans dans dans och rester av pizza som bakismat.

 

På lördag vid 12.00 vaknade jag av mitt mobilalarm som är i en form av afrikanska trummor och en skärm täckt med mitt egna meddelande till mig själv " VÅGA INTE TRYCKA PÅ SNOOZE". Jag lydde mina egna ord och gick upp. Lyckades väcka alla efter fem minuter och älskade Tilda satte igång att göra pannkakor till oss alla. Vid 13 var jag påväg ner till tunnelbanan, mätt och hyfsat pigg, påväg till mitt möte med en fransk familj som söker barnvakt. Familjen bor lite utanför Paris, dock i en utav de finare förorterna i Les Moulineaux, men för att ta mig dit fick jag åka 20 minuter med tvärbanan, bara ett litet wow eftersom att den var så otroligt fin och gosig.
     Pappan i familjen mötte mig vid stationen och vi gick tillsammans mot deras lägenhet. Pratade lite halvstelt om Paris, hösten, mina dr martens som jag inte riktigt uppfattade om han tyckte var najs eller bajs och Alina. Väl uppe i lägenheten mötte jag Mamman, en chinesisk kvinna som hade på sig munskydd. Haha alla mina fördomar om chineser besannades! Hela familjen var tydligen smått sjuka, men tydligen var det bara mamman som skulle skydda sig (från mig?) eller från att smitta. Alina deras två åriga dotter sken upp när hon såg mig komma in i vardagsrummet där hon satt i en stol klädd i enbart rosa kläder. Inte en blick av tvekan eller rädsla, bara glädje som spreds vidare till mig. Första steget var avklarat, vi gillade varandra.
     Föräldrarna satte mig i en stol brevid henne och bad mig mata henne med en youghurt som stod på bordet. Jag tog skeden och youghurten i händerna och tänkte precis dra bort plasten på youghurten när jag kände en tung hand hamna på min axel. Mamman stirrade på mig med sina små ögon och jag såg hennes mun gapa genom munskyddet. " You must first clean your hands!! " säger hon med en ganska skarp ton. Drabbades av ett smått obehag, men skakade bort det, tvättade händerna och satte mig igen för att mata henne. Då räcker mamman över mig ett munskydd och ber mig använda de medan jag matar henne. Och jag satte på mig det där jävla munskyddet och medan jag matade henne berättade dom för mig kortfattat vad mina uppgifter skulle vara. En av dem var nog de sjukaste jag tror jag någonsin hört! Jag ska varje dag, repeterar v a r  j e  d a g fråga dagispersonalen:

1. Hur har hennes bajs sett ut. Flytande? Fast? Grönt? Svart? Samt hur många gånger hon bajsat
2. Hur har hennes kiss sett ut. Mörkgult? Ljusgult? Gult? Samt hur många gånger hon kissat
3. Hur hon ätit. Hur länge hon åt? hur mycket var kolhydrater, hur mycket var grönsaker?

4. Hur mycket hon sovit.

 

Sjukt. Helt jävla sinnessjukt.
Ser mig själv komma fram till personalen varje dag klockan fem, " Hello, how was the poop today?". Varför inte bara fråga om allt har gått bra? Dem missat väl inte att berätta iallafall barnet har diarré?
     Men igår var min första dag och jag tror helt seriöst att den här mamman har någon slags sjukdom. Hon blev förbannad när Alina råkade ta på undersulan på hennes inneskor precis efter att hon tvättat händerna, så att hon var tvungen att göra det igen. Det är ju bara läskigt. Jag tänker fan inte skälla ut mina barn när dom är två år gamla och försöker visa en hur duktiga dem är när dem kan sätta på sig skorna själva!  Märker också att hennes mamma inte är lika kärleksfull som många andra mammor mot sina barn. Sånt gör mig så himla ledsen. Men jävlar vad jag ska ge Alina kärlek. För enligt mig är hon världens underbaraste, med eller utan tvättade händer.

Sen är det så att mamman inte är hemsk, kanske lite galen bara men hon är snäll mot mig och det känns skönt. Men snart behöver jag inte ens bry mig om mamman och hennes galna tekniker, efter den här provveckan kan jag koncenterar mig på hur jag ska lyckas få det här barnet att inte bli lika galet som hennes mamma.
     Min andra dag är idag och jag ska börja göra mig i ordning för att åka in vid halv sex. Efter de kommer jag hem till mitt kära hem med en ny gäst i huset. Älskade Rasmus kommer och hälsar på här i Paris. Så kanske kommer vara oaktiv i några dagar till. Men detta monster inlägg tar nog några dagar att läsa. Men nu vet ni att jag har fått jobb WOHO!  Så Puss and wish me luck!

Inläggen i min blogg börjar nu lika mina inlägg i min dagbok. "Shit, nu var det lägensen jag skrev här och det har hänt ganska mycket på den här tiden! Men jag har inte riktigt tid att skriva de nu ( SORRY!) för jag ska iväg osv osv osv, men imorgon då skriver jag för då har jag ledigt hela dagen. Get back to you soon!"

 

Typ precis så tänkte jag skriva här. Men praktiskt nog kunde jag bara kopiera de jag skrev i min dagbok.

 

So until tomorrow then.

 

Bonsoir. Solen börjar sjunka ner över Sacre Coure och klockan är redan 18.30! Pratade med mamma igår medan vi satt på balkongen i skinande sol. Då var klockan halv fyra och hon tittade ut på ett kolsvart Stockholm. Kan inte klaga helt enkelt. Sitter just nu med en kopp ingefärs te med ton av honung och försöker bota mitt halsont, ett av många huskurer som min kära mormor tipsat om. Har verkligen inte tid att vara sjuk , så mycket kul som väntar oss. På fredag får vi besök från våra svenska kompisar, Clara, Hanna och Tilda som vi ska laga pizza med och så klart drick vin till, eller är det kanske godare med öl? Har nästan glömt bort öl i denna stad, så crazy expensive med öl jämfört med vad vinet kostar. På lördag får vi besök från våra två fina Stockholmare, Rebecca och Sara som ska stanna i tre dagar. Jag antar att jag inte kommer vilja vila en sekund medan dom är här! Sen kommer förmodligen min kära vän Rasmus, och Pappa + familj och underbara sister Jade och gud vet vilka fler. Den här lägenheten kommer iallafall få många sleepovers med fint folk! Aint got no time for sickness.

 

Två agency ringde mig idag och tipsade mig om några familjer som söker barnvakt. Har hitills bara pratat med tre stycken, finns cirka tio, och ska möta upp några i veckan. Det vore så GÖTT att få något av de. Ska visa det bästa med Fannie Hertzberg! Har annars fått fin fint jobberbjudande i Sverige så jag behöver iallafall inte köra samma jobbsökande där. Men vill så gärna stanna och lära mig franska. Har pratat med ägaren om lägenheten vi bor i nu kommer vara ledig Januari, Februari och Mars också, och det kommer den! Om jag kanske kan plugga och vara barnvakt samtidigt, då skulle jag definitivt ha råd att bo här. Y E S säger vi till de!

 

Jag och Emma var förövrigt och besökte Musee D´Orsay hela dagen idag. Jag lyckades lura personalen att vårt ID kort var vårt studentkort så att vi fick se allt gratis. Måste nog vara det bästa med att vara svensk, man får sån tillit haha. Det var otroligt stort och med en massa fina utställningar, det tar aldrig slut. Vi var där i 5 timmar och bara gick omkring och inpsererades av alla olika stilar på konst. Imorgon ska vi tillbaka dit för att titta på en film från det underbara 40 talets glamour. Vi kirrar gratis då med, såklart. Nu ska vi kolla på romantisk komendi, Bridget Jones 1 & 2. Vet inte hur många gånger jag sett den, en gång i veckan kanske i typ fyra år? Inget kan få mig att må så bra som när man kollar på dem två filmerna. Bonsoir.

Klockan är 13.00, och jag har redan hunnit söka fem barnvaktjobb och låtit tårarna forsa ner för mina kinder. Under dagarna här i lägenheten fungerar vårat internet 10 gånger snabbare än vad de gör vid 21 tiden på kvällarna. Jag antar att det är för att fler använder internet då( ännu en påminnelse om att vi är arbetslösa). Jag och Emma satte oss iallafall i sängen med en varsin kopp te och kollade på andra avsnittet av "Tårka aldrig tårar utan handskar" och herregud vad jag blir berörd. Jonas Gardell är ett geni och jag vet redan en sak som jag ska önska mig i julklapp, boken! För om det är något som Gardell är magisk på att göra så är det att beskriva saker och ting som inte riktigt går att göra via film, inte på samma sätt iallafall. Jag är frälst.

 

Andra saker som har hänt denna morgon är att vi har fått stop i diskon, så vi har högar med disk över hela köket och gamla matrester simmar bland alla vätskor. Vår fransman Francoise (ja vi har nu en egen fransman) som vi hyr lägenheten av skulle skicka sin killkompis, aka Mr Handyman som skulle försöka fixa de under dagen. Under den tiden tänkte jag och Emma ta en sväng förbi svenska kyrkan och kolla lite annonser om barnvaktjobb. Emma hade också sett någon slags fin park som ligger i närheten av där vi bor, Parc de buttes chaumont, som vi förmodligen ska besöka nu när solen lyser så fint. Helt sjukt hur långa dagarna känns när det är sol till 18.00 på kvällen. Vi får verkligen chans att upptäka allt med Paris, varenda hörn och kant. Framtidens Paris genie, moi!

Idag blev en sånhär dag då jag och Emma bara sitter och slappar i sängen och sitter framför datan, trots att solen skiner och det är vår väder utanför. I vår förra lägenhet blev det ju sjukt rastlöst att slappa en hel dag då vi i stort sett bara kunde kolla på franskt dubbade programm eller lyssna på när byggarbetarna borrade över oss. Men här är det lugnt och skönt. Och vilka möjligheter som plöstligt öppnas när man har internet! Sitter just nu och kollar igenom Jonas Gardell serie "Tårka aldrig tårar utan handskar" som jag hört genom svenska källor ska vara fantastisk! Den buffrar och laddar medan jag skriver. Känner mig hemma när jag kan se alla svenska TV-programm och serier som jag följer. Förstår ju trots allt bara hälften av vad franska programmen handlar om, lite halvsegt. Åh. Nu kom Emma precis hem från att ha varit på marknaden och köpt frukt och grönt. Ikväll blir det stor söndagsmiddag med rostade grönsaker, pasta och tomat sås! Lyx mat om man jämför med vad vi åt förra månaden. Havregrynsgröt och müsli. Ha det fint 

 

 

Klockan är 09.30 och himlen är grå, precis som mitt sinne. Än en gång lyckades jag skriva ett lååångt blogginlägg som av någon anledning inte ville sparas som utkast utan raderas helt istället. Suck. Då börjar vi om från början igen då:

 

För två timmar sen vinkade vi hejdå till vår kära vän Katarina som åker hem mot Sverige efter att ha hälsat på oss i fem dagar. Lägeheten känns extra stor ut nu helt plötsligt, men jag klagar inte. Eftersom att Katarina aldrig tidigare varit i Paris blev dessa fem dagar "turistveckan" under vår vistele. Vi körde den vanliga touren runt Tour Effiel, Champs Elyseé, Montmarte och Le Marais samtidigt som vi åt croissants, Crêpes och baguetts. Vi tog oss också till några barer runt Bastille och Pigalle där bartenderna var för fulla för att ta betalt för all dricka och männen såg alla ut som franska jesus. En fin vecka, indeed. Men nu är turistveckan slut och jag och Emma måste gå tillbaka till vår vardag med att söka jobb och leva sparsamt. 

 

November månad är här, och om vi inte får jobb under denna månad finns det tyvärr ingen annan utväg än att åka hem till kalla Sverige igen. Det är ju inte så farligt kanske, jag älskar Sverige under December månad - min födelsedag, julafton,nyår... Men jag vill se Paris under December! Hur Galeries Lafayett´s skyltfönster är gjorda, hur Champs Elyseé ljuslingor lyser över hela gatan och hur julgodiset smakar. Jag vill fira mini jul med våra nyfunna vänner, ha en liten gran i vår lägenhet och hänga julgodis i våra små fönster. Äta croissants till jag spyr när jag fyller 19 och dricka gratis öl med vår fulla bartender i baren i Pigalle. Jag kan inte säga det fler gånger:

J A G  V I  L L  S T A N N A ! ! 

Två månader i Paris är ju ingeting! Jag har ju inte ens lärt känna en fransmann som kan lära mig om franska vin och ostar och säger "Ohlala" till mina försök att tala franska. Det går ju inte. Jag måste stanna. Nu gör jag de. Jag stannar. Om inte annat tänker jag komma tillbaka hit igen i Januari. Ni blir inte av med mig. SNÄLLA Paris låt mig stanna.