En blogg kan vara väldigt svår att hålla aktiv. Framförallt om livet utanför bloggen är ständigt igång, som det nu i några dagar har varit här i Paris. Men nu kör vi en rejäl update.

 

Jag och Emma lyckades under veckan luska ut hur vår ugn fungerar och jävlar vilka möjligheter som öppnades. Hemmagjord Pizza med god öl och vänner var en utav dem och det var precis det vi gjorde denna fredag kväll. Tilda och Hanna som kommer från olika delar utav Sverige joinades oss och vi satt i flera timmar och bara åt o åt och pratade. Känns som en så otrolig självklarhet att ha alla vår nyfunna vänner att jag ibland kan glömma att jag och Emma inte hade någon annan förutom varandra när vi kom ner.
     Senare mot kvällen tog vi oss ner till Bastille (standard) och mötte Clara och hennes kompis från Sverige. Jag brukar vara en utav de personerna som tröttnar väldigt lätt på att köra samma barrunda och klubbutgång, men Bastille levererar fan varenda gång. Så vi hade det lika lyckat som alla andra gånger med lite gratis dricka på Baladjo, galna fransmän på hela gatan Rue de Lappe, dans dans dans och rester av pizza som bakismat.

 

På lördag vid 12.00 vaknade jag av mitt mobilalarm som är i en form av afrikanska trummor och en skärm täckt med mitt egna meddelande till mig själv " VÅGA INTE TRYCKA PÅ SNOOZE". Jag lydde mina egna ord och gick upp. Lyckades väcka alla efter fem minuter och älskade Tilda satte igång att göra pannkakor till oss alla. Vid 13 var jag påväg ner till tunnelbanan, mätt och hyfsat pigg, påväg till mitt möte med en fransk familj som söker barnvakt. Familjen bor lite utanför Paris, dock i en utav de finare förorterna i Les Moulineaux, men för att ta mig dit fick jag åka 20 minuter med tvärbanan, bara ett litet wow eftersom att den var så otroligt fin och gosig.
     Pappan i familjen mötte mig vid stationen och vi gick tillsammans mot deras lägenhet. Pratade lite halvstelt om Paris, hösten, mina dr martens som jag inte riktigt uppfattade om han tyckte var najs eller bajs och Alina. Väl uppe i lägenheten mötte jag Mamman, en chinesisk kvinna som hade på sig munskydd. Haha alla mina fördomar om chineser besannades! Hela familjen var tydligen smått sjuka, men tydligen var det bara mamman som skulle skydda sig (från mig?) eller från att smitta. Alina deras två åriga dotter sken upp när hon såg mig komma in i vardagsrummet där hon satt i en stol klädd i enbart rosa kläder. Inte en blick av tvekan eller rädsla, bara glädje som spreds vidare till mig. Första steget var avklarat, vi gillade varandra.
     Föräldrarna satte mig i en stol brevid henne och bad mig mata henne med en youghurt som stod på bordet. Jag tog skeden och youghurten i händerna och tänkte precis dra bort plasten på youghurten när jag kände en tung hand hamna på min axel. Mamman stirrade på mig med sina små ögon och jag såg hennes mun gapa genom munskyddet. " You must first clean your hands!! " säger hon med en ganska skarp ton. Drabbades av ett smått obehag, men skakade bort det, tvättade händerna och satte mig igen för att mata henne. Då räcker mamman över mig ett munskydd och ber mig använda de medan jag matar henne. Och jag satte på mig det där jävla munskyddet och medan jag matade henne berättade dom för mig kortfattat vad mina uppgifter skulle vara. En av dem var nog de sjukaste jag tror jag någonsin hört! Jag ska varje dag, repeterar v a r  j e  d a g fråga dagispersonalen:

1. Hur har hennes bajs sett ut. Flytande? Fast? Grönt? Svart? Samt hur många gånger hon bajsat
2. Hur har hennes kiss sett ut. Mörkgult? Ljusgult? Gult? Samt hur många gånger hon kissat
3. Hur hon ätit. Hur länge hon åt? hur mycket var kolhydrater, hur mycket var grönsaker?

4. Hur mycket hon sovit.

 

Sjukt. Helt jävla sinnessjukt.
Ser mig själv komma fram till personalen varje dag klockan fem, " Hello, how was the poop today?". Varför inte bara fråga om allt har gått bra? Dem missat väl inte att berätta iallafall barnet har diarré?
     Men igår var min första dag och jag tror helt seriöst att den här mamman har någon slags sjukdom. Hon blev förbannad när Alina råkade ta på undersulan på hennes inneskor precis efter att hon tvättat händerna, så att hon var tvungen att göra det igen. Det är ju bara läskigt. Jag tänker fan inte skälla ut mina barn när dom är två år gamla och försöker visa en hur duktiga dem är när dem kan sätta på sig skorna själva!  Märker också att hennes mamma inte är lika kärleksfull som många andra mammor mot sina barn. Sånt gör mig så himla ledsen. Men jävlar vad jag ska ge Alina kärlek. För enligt mig är hon världens underbaraste, med eller utan tvättade händer.

Sen är det så att mamman inte är hemsk, kanske lite galen bara men hon är snäll mot mig och det känns skönt. Men snart behöver jag inte ens bry mig om mamman och hennes galna tekniker, efter den här provveckan kan jag koncenterar mig på hur jag ska lyckas få det här barnet att inte bli lika galet som hennes mamma.
     Min andra dag är idag och jag ska börja göra mig i ordning för att åka in vid halv sex. Efter de kommer jag hem till mitt kära hem med en ny gäst i huset. Älskade Rasmus kommer och hälsar på här i Paris. Så kanske kommer vara oaktiv i några dagar till. Men detta monster inlägg tar nog några dagar att läsa. Men nu vet ni att jag har fått jobb WOHO!  Så Puss and wish me luck!