Dom senaste dagarna har jag gett all min tid till mina nära och kära. Säga "hejdå", "vi ses i Paris", "jag kommer sakna dig" osv osv. Har haft blandade känslor hela denna vecka. I början var jag exalterad, sen nervös och igår var jag riktigt ledsen nästan hela dan. Det tar verkligen på en att säga hejdå till alla man tycker om.

 

Men trots att jag tvingas säga hejdå till alla så kommer jag imorgon kunna säga "hej" eller kanske "bonjour" till min favorit stad. Vår hyresvärd skrev igår kväll ett mail med all information om hur vi skulle ta oss till lägenheten från Charles de Gaulle. "See you tomorrow" stod det i slutet av mailen. Herregud. Imorgon är jag i Paris vid den här tiden, det är ju helt sjukt!

 

Nu är jag redo.